världens minsta häst...hahadet är så lätt att känna sig liten på jorden...
igår när jag skulle sova lyste månen rakt in genom fönstret ner på mitt ansikte...kändes som jag sov utomhus (med en säng och duntäcke som den äkta camparen jag är)...
Var så på så dåligt, ledset humör igår efter att mina plugg planer hade raserats pga inget internet. Så idag är det panikskrivning på min priselasticitetsuppsatts (shit ja vet knappt vad det betyder)...
Jag orkar bara inte...vet inte vad jag vill. Blir alltid såhär att alla lärare vaknar till liv på en gång...
Men de blir nog bra efter onsdag.
puss// gd
No comments:
Post a Comment