Jag önskar verkligen att jag alltid hade lyssnat på varningslampan i huvudet som inte bara ringde, lyste hysteriskt utan också tillslut började slå mig i huvudet.
Jag har liksom aldrig ångrat vad jag gjorde, tänkte att jag hade alltid undrat om jag inte gjort det bla bla bla, men kanske är det bättre att gagga om något på ålderdomshemmet än att ha någon som alltid ska försöka påminna om att det faktiskt ska vara ni två...hur länge det än tar..
//gd
1 comment:
Oj anan vad handlar det här om? Vi behöver en fika snarast, ska bara bli frisk dock!
Post a Comment